Ni vet ju redan hur bra jag har det här hos min goa bonus-familj här på andra sidan Atlanten. Kunde inte ha det bättre och jag älskar varje sekund. Det visste ni också redan. Idag när jag kom ut från gymmet i strålande solsken stod det en svart och orange mustang (eller något) och dunka ATL-musik över hela parkeringen och jag bara log med hela ansiktet och själen. Atlanta i ett nötskal. Atlanta när Atlanta är Atlanta. I löööve it, I löööve it!

Trots det så längtar jag efter er därhemma. Ibland mer, ibland lite mindre. Men alltid. Inte så att jag tror att ni inte klarar er utan mig, utan mer som att jag gärna vill vara en del av er vardag. Eller snarare att ni ska vara en del av min. Idag drabbades jag av severe pappa-sjuka. (Hoppas han kommer med en positiv överraskning...)


OCH
Jag mitt pucko pratade med Solarfsarna idag. Toppenbra! Men jag var så upptagen av att inte prata med mannen i huset -som jag idag av alla dagar såklart skulle tagit några ord med!! Men STORT GRATTIS HÅKAN!!!