Jag undrar just vart shoppingen tog vägen? Tror det försvann med Sandra, kanske var det hon som var shoppingen??

Jag har fortfarande en bild av mig själv som boll på fotbollsplanen på näthinnan, så jag fortsätter traggla. Annars händer det inte mycket. Det som kallas vardag går sin gilla gång i lagom takt. Och jag undrar varför det inte alltid kan få vara såhär? Ingen stress i hjärtat, ingen stress i magen, ingen stress i huvudet. Ingen stress någonstans. Liksom bara flyta med och räcka till. Kan det, är det överhuvudtaget möjligt att det kan fungera hemma också? Jag hoppas det. Önskar det, men har svårt att se det.