Det är lördag och tanken var att jag skulle ta en sväng till Elin downtown innan jag ska inställa mig för tjänstgöring, men hon kände sig lite trött efter igår, och eftersom körtelfeber inte är att leka med så får hon vila upp sig istället. Huvudsaken är att hon blir bra snart så hon kan visa USA hur man golfar =) Hon är nämligen superduper och ska få lära mig allt hon kan tills jag åker hem ;).

Istället tror jag jag ska insupa alla D-vitaminer som jag bara kan genom en långpromenad, det är strålande solsken och kvicksilvret har för första gången på evigheter hittat upp och förbi 15 gradersmarkeringen, huur gött?

---

Jag kan inte minnas mina tånaglar vackra, inte ens helt vanligt fina. Fotbollen har gått hårt åt stortånaglarna varje säsong, och jag har alltid haft en missfärgad ton av underliggande blålila. Tills nu! Eller ändå tills igår har jag under en tid faktiskt kunna kalla mig normal vad gäller färg och form på dem. Men igår verkar mellantånageln ha kommit i kläm under min plågostund på löpbandet, den ömmade rejält när jag klev av, och jag förnimmade hur jag ofta känner mig efter en fotbollsmatch. Det svider alltid som mest minuterna innan domaren blåser i pipan. Och när jag äntligen kunde dra av mig strumpan så nog satan möttes jag av en helt rödblå nagel som tycktes flina mig i ansiktet och säga "det ska göra lite ont att leva" eller nej, snarare; "tro inte att du ska få briljera med snygga tånaglar bara för att du inte spelar fotboll, det här är helt enkelt hur du är menad att se ut, haaaaah!" samtidigt som den lilla jävulen satt på axeln och nickade förnöjt instämmande.
Jag kan väl inte annat än att acceptera mitt öde!