Det är ungefär 95% eller nej, 99% klart. Sandra har fått en matchning med en ny familj som bor cirkus en timme utanför NY (åt något håll)... Så hon åker dit nu i slutet av januari. Det är inget att göra, mer än att längta massor efter henne, ta vara på tiden som är kvar tills hon åker, önska henne lycka till och sedan göra det bästa av den nya situation som uppstår. Men lite pissigt känns det ju... Eller rätt mycket. Och det var alltså om det här lilla dramat som mitt tidigare panikartade inlägg handlade om -ni vet där jag bad om att Mr Allsmäktig skulle ta och tänka om, ge en förklaring... Det gjorde han ju inte och har därmed återigen lyst med sin frånvaro och satt sin sista potatis.

Som sagt, det är bara att ta vara på tiden som är. Idag är planen museum med connection till Atlantas historia. Det är något vi pratat om att göra länge, men känslan av "Yes, det blir toppenkul" har aldrig riktigt infunnit sig. Inte heller idag, men vi har inte längre tid att ta hänsyn till sinnesstämningar. Vi trodde ju vi hade ett halvår till på oss -det har vi inte, nu är det bara att ta tag i det.

---

Dessutom väntas winter storm till kvällen och morgondagen, det pratas om 3-6 inches snö, stängda skolor och att hålla sig ifrån vägarna de närmsta dagarna. Just nu är det strålande solsken så det känns långt borta, men å andra sidan har det gått fort i svängarna tidigare, så vi får väl se vad som dyker upp...

Och Elin är tillbaka i Atlanta. Elin har ni nog inte fått bekanta er med än, men det är en toktrevlig Linköpingstjej som bor hos en familj Downtown... Hon fick åka hem en vända för hon blev sjuk, men är nu bättre så Welcome Back to sweet ATL tjejen!!