Nu var det ett tag sen det dök upp något här så jag antar att det är dags!

Jag är tillbaka i Atlanta igen efter några intensiva men härliga dagar i New York.. Om det undgått någon så kan jag berätta att där var snöigt! Flygplatserna hade dock öppnat igen, så vi hade inga problem med att ta oss dit. Ska man ändå anmärka på något så kan det väl vara att det var så blåsigt så endast en landningsbana var i bruk, och det blev en liten skumpig nerfärd, men annars så! Vi var inte ensamma på LaGardia Airport, inte heller de enda vilsna, men till sist satt vi ändå på en buss på väg mot Grand Central. 
                   

Väl där skulle det finnas en gratisbuss som skulle ta oss till Penn Station för vidare transport mot hotellet som låg i Secacaus. Naturligtvis var gratisbussen inställd, och det var bara att traska med våra resväskor mellan plogvallar och slaskiga övergångsställen... Sex timmar efter landningen checkade vi in. Trötta, men med humöret på topp.

Vi vaknade upp på onsdagen och tog oss in till Manhattan som skulle utforskas by foot. Vi hade insett från dagen innan att vi skulle behöva en karta, och det var det första vi införskaffade oss. Målet för dagen skulle vara Chinatown och ner mot Brooklyn Bridge. Det blev det ju inte eftersom vi en stund senare insåg att vi trots att vi inspekterat kartan noga, gått åt fel håll! Det fick bli Central Park och lite shopping på 5th Ave instället. Och kanske var det lika bra, för kvällen skulle bjuda på derby mellan Devils och Rangers, så vi hade inte all tid i världen. Vi skulle ju ta oss dit också! 
                   
                   
                   
                   

Eftersom vi på torsdagen visste åt vilket håll vi skulle gå, så ägnades den dagen åt allt vi egentligen hade tänkt för onsdagen. Och det passade bra, för vi hade hela dagen på oss att bara strosa. Så vi passerade Union Square och följde Broadway, vek av och undersökte Chinatown... Tog lite lunch där, och promenerade vidare mot Brooklyn Bridge... Bland alla andra tokiga turister så spatserade vi över och tillbaka, ivriga med kameran för att hela tiden upptäcka att ju längre vi gick, desto bättre utsikt =) Det var rätt kallt och det drog isande vindar så vi frös lite faktisskt, men såååå.... hände det! 
Det hör inte till vanligheterna att Tobias går på min vänstra sida, men han kan tacka sin lyckliga stjärna för att han gjorde det just precis då. Vi hade kommit ner på lägre höjd och gick sida vid sida med bilvägen nästan när bilen som just passerade mig körde rätt över ett vattenhål! Det kom en dusch som närmelsevis kan liknas vid att någon slängde ett stort lass vatten över mig! Jag var blöt från topp till tå, och vägarna saltas inte här i Atlanta, men där uppe gör de det. Jag har smakat! Usch och fy så äckligt! Men vi skrattade så vi grinade, vad skulle vi annars göra? Och plötsligt frös vi inte längre, jag antar att jag blev så chockad så blodet satt fart! Vi -och de som såg hela händelseförloppet- hade nog roligast på hela Brooklyn Bridge just precis då, det måste ha sett så sjukt roligt ut... 
Det blev en paus på FIKA, och sedan ner mot Battery Park där vi kunde se Frihetsgudinnan på lite avstånd. Det blev ingen båttur den här gången, men det var väl förhoppningsvis inte sista gången vi var i NY. Därifrån började vi promenaden tillbaka och passerade Ground Zero, där det byggdes för fullt. När vi inte orkade gå längre tog vi subwayen tillbaka och det stod inte på förrän hela dagen gått och vi kunde konstatera att vi haft en toppendag.
                   
                   
                   
                    
                
Nyårsafton! 
Hockey igen, den här gången var faktiskt Thrashers på besök i Prudential Center, och vi fick ju verkligen lov att hoppas på revansch efter bottennappet senast i Atlanta. Men först tillbringade vi ett par timmar med att besöka ett fullständigt värdelöst outlet mall -vi var där ett par timmar för länge och har redan förträngt det. Hockeyn däremot blev en trevlig tillställning! Direkt efter matchen avfyrades ett skapligt fyrverkeri utanför till tonerna av ja... Fireworks. Sedan tog vi tåget in mot City för att välkomna 2011. Vi hade bokat bord på en restaurang och avnjöt en av de trevligaste, och längsta middagen någonsin. Men så gott det var! 
Och så var det plötsligt januari, och vi knatade genom supercrowded streets innan vi kom på att vi skulle ta en taxi. Att åka taxi i New York City är en upplevelse i sig, som inte går att beskriva riktigt. Jag var typ rädd hela tiden! Haha! 
                   
                   
                   
                   
                    

Sen var det bara hemresan kvar på lördagen... Och för min del blev det lite försening på allting, men det var inte hela världen. Jag har inte hunnit med att prata med Tobi än, men det verkade som om han haft en betydligt enklare och bekvämare hemresa än hitresa alla fall -tur det!