Nyheten att jag bär på xx antal fler kilon nu än för tio månader sedan har lagt sig för länge sedan och även om jag kanske inte riktigt accepterat att jag låtit mig sväva iväg så väldeliga som jag faktiskt gjort, så är det ändå inte mycket annat att göra än att gilla läget och försöka förbättra situationen. Men jag tycker ändå mycket mer om den jag är idag och om den personen ser ut ungefär så här så fine, då tar jag väl det. Tänkte jag. Ändå tills idag. När jag plötsligt behövde dra på mig ett par jeans lite snabbt... För er som inte vet är jag mitt i flytt och grejer, kläderna jag som inte haft med mig till USA har fått gå oanvända från min garderob till resväskor -som jag inte kunnat packa upp för att det helt enkelt inte finns plats någonstans. Så som sagt, jag behövde ett par jeans och öppnade väskan och rotade fram ett par som jag tyckte skulle funka. Och nu gjorde jag den makabra upptäckten; de passade ju såklart inte -inte ens nära! Och inte andra paret heller, eller tredje! Otur, för nu har jag inte många par byxor jag kan använda, tur, för då kan de fortsätta att ligga nerpackade tills jag kan ha dem igen. Jag har fasen inte råd att köpa nya så det finns inte mycket att välja på. En billig sommar, både på matfronten och klädfronten. Pengarna ska jag lägga på något heeelt annat nämligen.