Det är söndag.
Jag kom hem till Sverige igen i fredags. Flygresan gick bra, inga förseningar, inget krångel. Roligt att träffa alla -såklart <3. Men det är ganska omtumlande, kanske ännu mer än det skulle ha varit för att det blev oerhört lite sömn från och med natten till onsdag. Det är egentligen inte förrän natten till idag som jag sovit ett skäligt antal timmar -och då vaknade jag ändå vid 4, 5, 6 och gick till slut upp vid 8. Jag är galet jetlaggad. Mellan Hawaii och Sverige skiljer det hela 12 timmar, så det är klart att det blir fel. Tokfel. Men å andra sidan, jag har ingen panik, inget jag måste komma in i just nu direkt heller... Så jag antar att det funkar.

Det var lite roligt när vi satt och pratade i bilen hem från Arlanda och mamma säger...
"...ja tänk vad du varit med om mycket... Det största som hänt här hemma är väl att vi sett en igelkotte i byn och att grannarna röjt ur dalen..."

Perspektiv.

Och det har hänt mycket. Hela Leksand har krympt sedan jag var här sist. Det var inte stort innan, så nu vet jag inte...

Min söta här hemma hade också en överraskning när vi närmade oss Leksand. De fick mig att tro att vi bara skulle svänga förbi moster för en efterlängtad kraaam, men i själva verket hade de samlat mormor, morfar, Anders & Malin, och till och med Jonas var hemma från Småland och ställt till med grillning och middag =) Och det blev en härlig kväll med värme och solsken på altanen. I Atlanta brukade vi nästan alltid sitta på altanen och äta middag och säga  "Hur många såna här kvällar får man under en sommar i Leksand?". Den fredagkvällen var dock en sådan.