Hockeyn i torsdags var ett trevligt avbrott från kvällsrutinerna. Jag drog med mig Molls som förvisso inte var så svårövertalad, men "det värsta med att gå på hockey med dig är att man måste titta på den..." . Ottawa drog det längsta strået för kvällen. Men är ni up to date på hockeyfronten så vet ni redan det.

Vi åt lite tacos i första periodpausen, och kanske hade vi något mellan tänderna, kanske såg det besvärligt ut när vi åt, kanske ansåg någon att vi hade dåliga andedräkter eller så tyckte någon helt enkelt bara att vi var i behov av en tandborstning. För plötsligt hade denne någon -som försvann innan vi ens hunnit uppfatta vad som hände -slängt åt oss varsitt paket med wisps -resetandborstar helt enkelt. Öhm, tack då... Molly såg det som ett tecken, rev upp paketet och började borsta. Jag brydde mig inte tillräckligt för att göra mig besväret. Kanske kan de behövas vid ett bättre tillfälle... Så de ligger i väskan.
                           
                           
                           
                           
I andra pausen satt vi kvar och pladdrade när vi plötsligt blev avbrutna av en kille som kom och undrade vart vi kom ifrån, och vad vi hette. Anledningen att han frågade var för att man kunde skicka in SMS som sedan publiserades (nej nu vet jag inte... hur stavas det då? jaja) på jumbotronen under hela periodpausen. Det hade vi inte ens lagt märke till, men när vi kikade efter så snurrade minsann en remsa i nederkant med meddelanden och önskningar av olika slag... Den här killens kompis hade hur som helst skickat in ett sådant SMS till oss, och därför ville de åtminstone veta vad vi hette. När 3:e perioden till slut började kollade vi frågande på varandra och kunde inte förstå vilket av alla som skulle kunnat vara till oss. Kanske inget, kanske något. Vi vet inte.