Sweet Adventures.

På lördagen var det alltså dags för mig att få uppleva mitt livs första NBA-game.
Hawks-Nets.

Kom dit lite sent visst, trodde matchen började 7:30, men det gjorde den inte -det var 7. Spelade mig inte så värst stor roll dock, jag var mest lycklig över att jag lyckats ta mig till arenan med tåg helt själv (inkl byte!), eller ja med lite telefonsupport från Elin. Matchen kom och gick, och jag kunde ju konstatera att de hade kunnat blåsa av den redan i andra quartern eftersom Hawks ledde med nästan dubbelt så många poäng. Det var ju redan klart vilka som skulle vinna! Jag tänker för det förlorande lagets skull, så de sluppit pinan -alltså, jag kan ju bara tänka mig vilken plåga det skulle vara att få lov att spela ytterliggare 30-40 minuter när man redan vet att man har förlorat?! Skulle jag aldrig utsätta mig för. Kanske därför jag inte pysslar med basket....
  
                         
                         
                         

Hur som helst, vi fortsatte kvällen på Starbucks. Tills de slängde ut oss för de ville gå hem -vilket jag kan förstå, hade inte heller velat jobba sent en lördagkväll. Men vi hade det ju så mys! Det hade regnat och åskat mer eller mindre hela dagen och kvällen, men just som vi fick lov och ut så tilltog det naturligtvis. Det blev så dant att vi inte såg ut och späddes för en stund på med hagel så stora att jag var rädd att vindrutan skulle gå sönder.. Det gjorde den dock inte. Regnet lättade lite efter en stund samtidigt som åskan drog in ordentligt, så jag och Elin passade på att åka på lite blixtjakt. Det går inte riktigt att förklara, men precis som allt annat här i USA, så är även åskan anmärkningsvärt... vilket ord ska jag använda?!... kanske bara... anmärkningsvärd...
                          
                         
                         
                         
                         
                         
                         

Till slut drog den vidare och jag kunde rulla hemåt i lugn och ro, vilket var tur för just som jag kom innanför dörren drog nästa oväder in. Jag struntade i att dra igen persiennerna och låg och tittade på blixtarna och lyssnade på dundren tills jag somnade...


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0