Plötsligt händer det.
Ååååh, jag hör min mammas röst....
- Nej men vadå, vart ska du?
- Till en kompis.
- NU? Det är ju mitt i natten!
- Nej, det är kväll. Klockan är bara nio!
- Jah....va...
Och så bryter någon helt annan plötsligt in....
- Men Johanna, har du aldrig varit 14 och vill ut på kvällarna?
...Och samtidigt som jag tänker "kvällarna -du menar väl nätterna, det är ju nästan mörkt..." inser jag att det inte är mammas röst, det är min... MIN... som talar till min kusin... fast det lät just som min mammas...
Vad tusan hände där??
Kommentarer
Trackback
/>
