Igår hägrade Floda och Strandbackens Folkpark, det tog mig 26 år och 2 månader att ta mig dit -inte visste jag att det fanns så mycket folk i den lilla byn :)

Mando var dragplåstret för min del och det var snyggt, ljuvt, superproffsigt och... segt. Alltså, missförstå mig rätt; Jag älskar Mando! Mando låter alltid galet bra -men Gustav Fröding-visorna hade nog behövts blandas upp med lite mer annat material, åtminstone just igår -på Komidsommarpartaj så bidrog inte de vackra tonerna om död, depression och elände till att höja feststämningen, och jag tror det var fler än jag som kände partymodet plana ut en aning -innan de slutligen infriade allas förväntningar för en sekund och drog av Dance with somebody för då var alla på banan igen!

 

Jag träffade folk som jag verkligen inte sett på flera år och det var roligt. Det var mycket folk, det var trångt, det var bra stämning och när John De Son pumpade ut sina mixade hits i högtalarna lämnade vi det överfulla dansgolvet bakom oss för att se till att lördag...blev.. söndag. typ.