När jag var I USA den där svängen ni vet, då vet jag att jag skrev att vi här hemma är så himla dåliga på att ge varandra beröm, uppmuntran eller ett fint ord. Alltså, jag tänker på människor vi här runt omkring oss men som inte nödvändigtvis är i vår närmsta bekantskap krets (för de hoppas jag innerligt vi visar vår kärlek, tacksamhet och uppskattning ofta!) eller kanske inte ens alls. Jag minns att jag absolut tyckte att det var något jag själv skulle ta med mig hem och bli bättre på, jag vet inte hur det gick med det men idag fick jag ändå en påminnelse om varför vi måste göra sånt här - för att det känns så himla bra för personen som får ta emot det! Det gör faktiskt det, har man något positivt att säga kan man inte öppna munnen en gång för mycket!

 

Jag fick några kanonfina ord från oväntat håll idag och det värmde verkligen,

så uppmaningen är: kommer du på dig själv med en fin tanke om någon annan - låt personen veta om det! Det lilla kan göra större skillnad än du någonsin kan tro!