Tusen och åter tusen tack för alla gratulationer på min födelsedag! Tack också såklart för alla presenter, de var inte nödvändiga egentligen -jag är lycklig bara ni kommer och fikar en stund så jag får träffa er! Tack för att ni tog er tid för att komma till mig på min dag. <3

Så är jag plötsligt alltså 26... 26... Hur gick det till? Närmare 30 än 20 helt plötsligt. Men jag känner mig inte mycket äldre än... ja, :). Om jag tänker tillbaka 10 år så trodde jag nog inte riktigt att mitt liv skulle se ut som det gör just nu, idag. Jag hade nog tänkt mig själv med man och hus och vovve och om inte redan barn så åtminstone barn på väg... Jag har
aldrig varit så långt ifrån allt det som nu. Jag hade nog också föreställt mig mig själv arbetandes med något som jag pluggat färdigt till - om inte frisör såklart. Det är jag också långt långt ifrån.

Om jag går tillbaka 20 år i tiden så skulle både jag och Lovisa varit mammor med rätt stora barn vid det här laget! Stor nog för det var man väl vid 16 eller 18 - TUR säger jag att det inte blev så! Man vet inte så mycket om livet när man är 6 år. Och nästan lika lite vet man när man är 26...

Men jag hoppas snart att jag kommer förstå lite lite bättre. Att polletten trillar ner på riktigt så jag kan knyta ihop de lösa trådändarna.

Godnatt, och tack igen.

Kom ihåg att du är värdefull!