När man vet att man ska upp tidigt och inte får försova sig kan det ju ibland bli så att man knappt sover alls. Jag hade en sån natt i natt, och med tanke på de sparsamna antalet sovtimmar från de två föregående nätterna, så var det en levande död som ålade sig ur sängen med huvudet före imorse. Hur jag lyckades få på mig kläderna i rätt ordning och ta mig till bussen har jag ingen aning om. Ögonen sved som om jag gnuggat dem med liniment och jag fick använda mitt allra envisaste jag för att ens kunna hålla dem öppna. Att benen bar är jag också gubben på molnet evigt tacksam för -jag var en zoombie från outer Space.

Jag hade en timme mellan flygets ankomsttid till Sthlm och tågets avgångstid. Jag vet att det är nätt och jag behövde alltså inga förseningar och inget annat strul heller för den delen.

Jag kunde inte vänta på att boardingen skulle börja, och när den väl gjorde det gjorde jag något som jag aldrig gör annars -jag trängde mig fram för att komma på bland de första. Och som tur var så dröjde det inte heller lång stund innan det gamla paret som tydligen skulle sitta innanför mig också var på plats. Tack. Äntligen. Jag slappnade av och slöt ögonen i väntan på att övriga planet skulle fyllas så vi kunde ge oss av. Är det inte fascinerande hur svårt det kan vara att lägga sitt bagage i en hylla och sätta sig på sin plats?!

Så öppnade jag ögonen. Tittade mig omkring och HELVETE också!!! Det fick ju INTE bli någon försening, vad tusan väntade vi på? Vad var det nu som hade hänt? Hur mycket var egentligen klockan? Var det kört redan, eller skulle jag kanske kanske fortfarande lyckas hinna med -om vi fick lyfta -vill säga- NU. Pronto!!!!

Så svepte jag blicken runt kabinen och förbi ett fönster. Fick lov att titta igen. Fokuserade blicken ordentligt och jooodå, där var moln. MOLN. Huur??? Hur gick det till? Hade vi redan lyft? Det hade vi visst. Och flygit i ett par timmar också. Och vi landade före beräknad tid -vilket visserligen inte gav mig någon större frist eftersom min mobil naturligtvis inte mottagit tågbiljetten och min väska inte hade bråttom att möta upp med mig. Men nu sitter jag här på tåget i lugn och ro och tycker att borta är bra men hemma är bäst. Igen.