Att vara kvinna.... Läsvärt.
"Jag hamnar då och då i ett känslotillstånd vi kan kalla "baklås".
Det skulle kunna liknas vid den där snurrande badbollen vi ser på datorskärmen när något gått och hängt sig. Jag tror, att detta tillstånd oftast uppstår ur PMS -alltså premenstruella besvär - men, eftersom jag alltid har haft oregelbunden.. mens... är det än så länge en spekulation, baserad på illa tillförlitliga fakta. Som typ har jag nämligen ett slags guldfiskminne som gäller bland annat, mina cykler.
Jag går således i baklås oförebredd, varje gång. - Men, hur svårt kan det vara? Undrar du nu. - Du får väl föra dagbok, människa! Ja, jag har gjort det. Men det visade sig att baklåset även inträffade i andra sammanhang - vilket gör det omöjligt att kontrollera med en kalender. Däremot, har jag insett att jag borde kunna läsa signalerna och kommunicera bättre med omgivningen. Jag jobbar på att ta mig dit.
När symptomen visar sig bör jag omedelbart säga som det är och förklara läget. Infaller det dessutom efter vad som intuitivt känns som en rimlig period efter en uppåtperiod med längtan efter gos -vilket troligen varit en ägglossnibg med festligare hormonuppställning - ja då är det högst sannolikt att baklåset uppbackas av pms. Om jag då försöker bedriva självcensur och förhålla mig självkritisk till det som känns, då förstärks känslorna jag försöker censurera. Om jag VÄGRAR lyssna och vill vara bättre för att jag inte vill vara till besvär - då går lavinen! Om jag redan innan jag försökt, dömer ut alla möjligheter att bli förstådd och älskad ich ignorerar mina behov, då har jag inom kort gjort mig ovän med dem jag behöver allra mest just då.
Nästa gång det händer vill jag istället kunna säga: " Hörrni! Kom hit och sätt er ett ögonblick. Jag har något viktigt att säga: Jag, mamma, har gått i baklås idag och lider troligen av pms-syndrom. Det betyder att jag är UR NORMAL FUNKTION. För att fungera idag måste jag anpassa mig efter detta tillstånd och gilla läget. Jag är JÄTTEBRA på att gilla läget, men jag är inte bra på NÅGOT ANNAT idag. Endast genom att gilla läget och ta en minut i taget kommer jag att kunna ta mig igenom denna dag utan att råka i konflikt, eller såra någon utaver.
Jag är mycket skör och behöver ett MYCKET överseende seende från er, samt mycket närhet.
I mig har en häxa smugit sig in - en känslohäxa som försätter mig i stark oro och skapar en sviiiidande iskänsla i solar plexus. Här! Under hjärtat, mitt i bröstet, ett hålrum av svidande som får mig att vilja gråtskrika och rymma rakt ut i en tät tallskog! En häxa, som gör mig så arg så jag måste bli arg för att överleva. Hon tar ifrån mig mitt språk och min empati - hon gör mig allergisk i hörselnerven. Hon gör mig oerhört självcentrerad och samtidigt fängslad i mig själv och mitt jag är en kvicksand som jag sjunker ner i och där kan jag inte andas!
Mina fötter trampar runt i ett treck. Ett svart, segt, sjukt klistrigt treck och jag vill vara tvätta mig, få frisk luft och andas så djupt att alla kramper släpper.
Det enda positiva med den här häxan, det är att hon förvånansvärt lätt förintas av en enkel men välriktad kraaaam. Jag älskar er, men jag behöver gå undan lite idag för jag vet inte hur man gör. Jag kan inte tänka. Idag. Får. Jag. Inte. Ta. Några. Viktiga. Beslut. Om jag ändå försöker så snälla, hindra mig! Om jag till exempel påstår att det är okej att släkten kommer på fika så ljuger jag; jag kommer att kasta porslin och hett kaffe på dem om de gör det. Om jag påstår att det visst kan funka att dra till köpcentret och handla på rean så ljuger jag igen; jag kommer att köra på små oskyldiga barns gulliga fötter eller äldre damers bensköra smalben med min stora, hårda kundvagn.
Så vad jag än säger: krama mig! Sätt mig i en stol på verandan, sätt på lugnande musik som låter som att den förstår mig. Ge mig sen kaffe och en skvätt konjak och låt mig vara tills jag ber om annat..." "
Orden är Lisa Nilssons, från hennes sommarprat i SR, augusti 2013, och jag kände att orden lika gärna kunde varit mina...(möjligtvis med undantag av kaffe och konjak -ett glas vatten funkar lika bra -troligen bättre) . Att vara kvinna ÄR så här vissa dagar. Inte särskilt roligt alls. Men det här är det absolut bästa försök jag hört för att beskriva dessa dagar som vi helt enkelt inte är våra mest fantastiska jag.
Jag har tur som har en karl som för det mesta förstår det här och för det mesta faktiskt ger mig en extra kram med ett snett leende som säger 'du är söt men jäkligt dryg när du är så här'.
Kommentarer
Trackback
/>
