Eddie ♡
Om jag fick önska så skulle han vara hos mig jämt.
Den lycka som han uttrycker på sitt vis, hur han nu lyckas förmedla den, varje gång jag kommer och hämtar honom är oslagbar, obetalbar.
Hur han tittar på mig, följer mig, puffar på mig, blir lite orolig när jag inte är i närheten, hur han gör sig förstådd.... Hur han kryper tätt tätt intill när vi ska sova och riktigt borrar in sig i min hals på ett sätt som gör att jag förstår att han inte vill vara någon annanstans...någonsin.. Hur han får mig att le när vi leker eller hur han tröstar när jag varit ledsen och haft det tufft. Hur han kommer och bara vill mysas. Han är min. Min älskade älskade Eddie.
Jag undrar vad han tänker så ofta.
Undrar om han också känner som mig, att det är han och jag ändå. Som det har varit i 8 år. Ändå från dag 1 när han klev in i mitt liv. Fast vi för det mesta måste vara så långt ifrån varann. Och hur jag saknar honom då - så fruktansvärt mycket att jag får lov att låta bli att ens tänka på honom. För att det inte ska göra för ont i mig. Du är så viktig, känner du det? Vet du det? Älskade älskade bästa vän ♡
Kommentarer
Trackback
/>
