Ångest. Det är bara förnamnet precis just nu. Spontant skulle jag kunna lägga till -de luxe också, men vid närmare eftertanke så behövs inga superlativ för jag tror innebörden i ordet i sig är en tillräckligt för att ni ska mitt tillstånd för stunden. Ni förstår säkert känslan.

Det finns saker som jag har fruktansvärt svårt att klara av. Som ger mig det där obehaget i maggropen, den där malande känslan när något är på väg att hända som man inte kan rå över...

Jag ska besikta bilen. Och det kommer gå åt fanders. Jag vet: man ska vara positiv in i det längsta. Men jag har just dödsstädat henne faktiskt och upptäckt att hon var än värre där an än jag trodde. Stackars skruttan.