Jag lär mig.

Kanske ska göra en helomvändning ändå och rösta blått. Det är väl så världen funkar egentligen. Sätt dig själv i främsta rummet. Du har bara dig själv i slutändan. Andra har redan kommit på och lever efter det för fulla muggar. När ska jag vakna?!

Ibland är det så uppenbart.

Jag är min egen största fiende.

Och jag måste påminna mig själv. Det gör mig ledsen. Men det är så det är. Jag lär mig. Och jag vinner ingenting på att låta bli.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0