När solen gått ner.

Tänk hur lite man vet. Man har ingen aning om vad som döljer sig bakom alla ansikten som man möter under en dag. Alla bär vi med oss erfarenheter och händelser som format oss till dem vi är, som ligger till grund för reaktioner, tankar och beslut, som har färgat oss på ena eller andra sättet. Aldrig ska man döma någon vars skor man aldrig gått i. Alla har sin egen verklighet. Ibland stämmer den med övrigas, ibland skiljer den sig. Ibland verkar den vara så olidlig att man inte kan hantera den. Det är sorgligt, så sorgligt när en ung människa inte längre vill vara med, när mörkret blivit större än ljuset. 
 
Det är så många som drabbas. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0